Er det mulig?

Dette med at Orkan er frisk når han ikke er syk (altså glad, smertefri, lykkelig og full av energi), er ganske vanskelig for enkelte å forholde seg til (og jeg har måttet gruble litt for å forholde meg fornuftig til det selv). Jeg får stadig høre en del unødvendige ting (hvordan KAN folk få seg til å tvile på om jeg setter Orkans beste først?) om at jeg ikke burde trene med en hund med magesår.

For Orkans del spiller det ikke så stor rolle hva vi trener på, han blir like giret uansett. Det er rett og slett opphissende å jobbe for mat. En opphisselse vi jobber for å ha kontroll på, men den eksisterer. Han blir faktisk mindre stresset av trening som invovolverer bevegelse (agility etc) enn av stillestående saker. Og han blir mindre stresset av å jobbe for leke enn å jobbe for mat. Men det er en litt for lang historie til å ta her, akkurat i dag.

Faktum er at Orkan ikke ville hatt et bra liv hvis jeg ikke trente med ham. Han er ikke typen til å gjøre ingenting. Han er ikke typen til å ikke bruke hodet. Da ville han funnet på egne prosjekter. En scihpperke uten trening tar gjerne over verden. Og de som mener noe i den forbindelse kan gjerne si det til MEG, ikke til alle andre. Forresten har jeg skrevet et innlegg om dette tidligere, det kan du lese her: http://klikkeragility.blogspot.com/2010/05/utrolig-hva-folk-far-seg-til-si.html

Sånt er vel en av baksidene med å skrive en treningsblogg for en hel masse lesere. Men dette gjelder ikke bare fremmede som har meninger om ting de ikke vet noe om, det gjelder faktisk også folk jeg kjenner personlig. Sårende.

11 Comments on “Er det mulig?

  1. Jeg må innrømme at jeg har tenkt tanken, at å trene en syk hund ikke er så lurt. Men jeg har forstått at dette er noe du har tenkt nøye gjennom og grublet på – og at du har kommet fram til at et liv med trening er det beste for Orkan. En så veloverveid beslutning har jeg all respekt for, og da har verken jeg eller noen andre rett til å sette spørsmålstegn ved det. Du kjenner din hund best og vet hva han trenger. Jeg har nemlig vært borti det samme selv: Den forrige hunden min, Luna, hadde HD (sterk grad på begge bakbeina). Hun viste ingen tegn til smerter i sin ungdom, og vi trente agility (med lave hinder og andre tilpasninger, men fremdeles agility). Jeg hadde tenkt nøye igjennom det og bestemt meg for at hun skulle få leve et mest mulig normalt liv. Den dag i dag er jeg sikker på at det var det rette. Derfor er jeg sikker på at du har valgt det rette for Orkan. Jeg kjenner deg ikke egentlig godt nok til å legge meg borti dette, men jeg kjente meg så veldig igjen i det du skrev… Det kunne vært meg og Luna. Når du har tenkt gjennom saken og kommet fram til hva som er best for din hund, bør resten av verden respektere det.

    Like

  2. Tusen takk for kommentaren! Det slår meg at jeg kanskje burde skrive mer om dette, oftere… Greia er at jeg har jo diskutert dette MYE med veterinær. Da vi sto midt oppe i det og ikke visste hvor det bar hen, spurte jeg rett frem spesialisten om hun trodde at Orkan ville kunne få et aktivt liv igjen, hvis ikke ville jeg heller avlivet ham… Han skal ha et liv som er verdt å leve, og hva som er verdt det, er det han som skal få avgjøre!

    Jeg har virkelig gjort vurderinger på dette, men folk har en tendens til å gå ut fra at jeg bare tenker konkurranse og ikke bryr meg om hvordan hunden har det. Ganske rart, når man ikke vinner verken penger eller berømmelse i agility… Det handler jo ikke om agility, men om å ha det gøy sammen med hunden sin.

    Mennesker lever helt normalt med magesår, men vi er ikke vant til å tenke sånn når det gjelder hunder. Magesår er riktignok veldig sjeldent hos hund også… Med medisiner og tilpasset kosthold er Orkan smertefri og i praksis helt frisk, bortsett fra ett og annet tilbakefall, som vi får kontroll på etter fem minutter. Jeg tror han har et bra liv, og hvis noen er uenige, hadde det vært fint om de ville snakke MED MEG om det, i stedet for bak ryggen min…

    Like

  3. Det er akkurat det jeg mener: Du har tenkt igjennom dette. Du har gjort en nøye vurdering. Du har til og med diskutert det med veterinæren (det er mer enn hva jeg gjorde…)! Da burde det ikke være noen tvil. Det viktigste er at Orkan har et godt liv og får leve så normalt som mulig. Jeg tror ikke at å skåne en hund for alt av inntrykk og aktiviteter gir dem et godt liv. Jeg husker at jeg tenkte at det er bedre at Luna lever et godt enn et langt liv… Hun ble nesten 11 år. Tenk deg 11 år uten å få bruke hodet og kroppen sin? Det er mye verre enn at Orkan kaster opp en gang iblant. Stol på din egen vurderingsevne. Som sagt: Det er du som kjenner hunden din best.

    Like

  4. Hm, väldigt tråkigt att folk inte kan lite på ditt goda omdöme – men jag känner igen det där. Förutom alla rädslor som Boo har har hon ju dessutom e-höfter. Hon har ännu inte visat att hon skulle ha ont, men det kommer ju säkert. Men viktigast för oss är att hon får ett fullgott liv, och då sätter rädslorna större käppar i hjulet än höfterna. Och för att hon ska får bättre självförtroende gör vi saker som hon blir stolt av att klara – klättra i träd, hoppa hinder, leka lite agility, spela ganska vild fotboll med husse. Och nej, det kanske inte är det bästa för höfterna hennes, men å andra sidan: om vi inte vågar låta henne leva så kommer hon gå genom livet rädd. Och faktiskt – hellre kortare liv fast ett fullt liv än ett långt liv där hon inte vågar eller får göra någonting. Jag känner min hund, och det är bara att lita på att jag känner henne så bra att då den dagen kommer då hon HAR ont – att jag gör något åt det då. Och självklart så gör jag – precis som du – allt annat för att hon ska vara smärtfri så länge som möjligt. Men varken Orkan eller Boo skulle trivas att inte göra någonting. Det är ett val som jag som hundägare gjort. Trist att folk inte fattar att allt man gör gör man för hundarnas bästa.

    Like

  5. Heisann
    Kjenner meg så igjen, har selv hund med spondylose, og sliter med samme problemstilling som deg. Balansen mellom aktivitet og ro, og ha en hund som helst trives med aktivitet, men som ikke orker like mye som før. Som hundeeier kjenner en hunden sin best. Men er jo fryktelig lett for enkelte ser jeg å komme med kommentarer på ting.
    Kos dere videre

    Like

  6. Åh detta var verkligen intressant att läsa! Personligen tycker jag ju att det är snudd på djurplågeri att INTE låta sina djur få träna (dvs stimulans). Två saker som VERKLIGEN får mig att spetsa öronen och skärpa ögonen är detta med att ge morötter som “mellanmål”, det ska jag omedelbart börja med. Låter du din hund gnaga på en morot eller delar du den i bitar? DESSUTOM det här med att din hund verkar stressa upp sig mer på stilla träning än att få springa fort – PRECIS det där har jag känt också, men inte kunnat sätta ord på. Det får mig att fundera på om jag ska lägga ner lydnaden och börja med agility…
    PS: sedan du tipsade mig så ger jag alltid Losec med maten. Tack. DS

    Like

  7. Han liker ikke gulrøtter så godt, så jeg skjærer dem opp. Alkurat som et barn spiser han mer da 🙂 For tiden får han mest tørrfor for kastrerte katter, av alle ting :-p

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s

%d bloggers like this: